Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borta. Båda tänkte ungefär samma tanke. Den, som har
begått ett sådant brott, kan inte lefva bland andra människor.
Båda kände, att de hade suttit på skampallen i kyrkan.
”Ingen af oss står ut med detta,” tänkte de.
Midt i sin bedröfvelse fick Brita se Ingmarsgården och
kände knappt igen den, så lysande röd som den låg där.
Hon kom ihåg. att det alltid hade sagts, att gården skulle
rödfärgas, då Ingmar gifte sig. Sist hade bröllopet blifvit
uppskjutet, därför att han inte hade velat bekosta målningen.
Hon förstod, att han hade velat göra allt riktigt godt, men
så hade det blifvit honom för tungt.
Då de körde in på Ingmarsgården, satt folket vid
middagsbordet. ”Nu ha vi husbonden här,” sade en af drängarna
och såg ut. Mor Märta lyfte knappast på de sömniga
ögonlocken, då hon reste sig. ”Nu stannar ni alla här inne!”
sade hon. ”Ingen behöfver stiga upp från bordet.”
Gumman gick tungt öfver golfvet, folket, som såg efter
henne, lade märke till att hon liksom för att föröka sin
myndighet var högtidsklädd med silkesschal öfver skuldrorna
och silkeskläde på hufvudet. Hon stod redan i
förstugu-dörren, då hästen stannade.
Ingmar hoppade genast ur, men Brita blef sittande.
Han kom öfver till hennes sida och knäppte upp fotsacken.
”Skall du inte stiga ur?” — ”Nej, jag skall inte.” Hon
hade brustit i gråt och höll händerna för ansiktet. — ”Jag
skulle aldrig ha kommit tillbaka,” sade hon och snyftade.
— ”Å, men stig nu ur!” sade Ingmar. — ”Låt mig fara
tillbaka till staden! Jag är inte god nog åt dig.” Ingmar
tänkte kanske, att hon hade rätt häri. Han sade ingenting,
men stod med fotsacken i handen och väntade. — ”Hvad
säger hon?” frågade mor Märta, där hon stod i
förstugu-dörren. — ”Hon säger, att hon inte är god nog för oss,”
sade Ingmar, ty Brita kunde inte göra sig hörd för gråts
skull. — ”Och hvarför gråter hon?” frågade gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
