Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällande, och likaså en stark påverkan af antiken. Men den
realism, som fanns hos Franzén, föres af Runeberg vidare,
den blir djärfvare, bredare och saftigare, om än den, mätt
med senare tiders måttstock, dock alltid ter sig behärskad
och måttfull. Det är därför ur denna senare synpunkt fullt
riktigt, då Sylwan säger, att man snarare ville karakterisera
Runebergs poesi i dess helhet med orden äkthet och saklighet
än med verklighetstrohet. Han äger en utpräglad blick för
helheten, för de stora linjerna, för det monumentala i
intrycket, och låter sig därför nästan aldrig ledas till en
detaljmålning, som skulle störa detta eller skymma helheten. Det
var väl till en del den grekiska dikten, som lärt honom denna
de säkra proportionernas konst. Men också i en annan
mening är hans realism behärskad. Ett af de djupaste dragen
i hans världsåskådning och i hans religion var hans tro på
att lifvet behärskades af harmoni, att hvarje missförhållande
slutligen måste utmynna i försoning. Och därför har hans
verklighetsskildring alltid något solljust och klart öfver sig;
de mörkaste och dunklaste sidorna af lifvet, som senare tiders
realister framdragit, finnas icke i Runebergs konst.
Men denna litteraturhistoriska karakteristik ger blott en
ringa del af Runebergs betydelse. Hans fosterländska dikt
är förknippad med Finlands öden under ett århundrade; den
besjunger främst 1808—1809 års krig, men den har visat
sig mäktig att bära och upptaga alla de stora känslor det
finska folket erfarit under de skiftande öden Finland till
nu genomlefvat. I mycket står väl nutidens släkte på en
annan världsåskådnings grund än Runeberg, och detaljer i
hans verk ha kunnat bli det främmande, men alltjämt ljuder
i hans verk kärleken till Finland vackrast, stoltast, renast.
Och mer än någon annan är han och hans verk symbolen
för Finlands enhet trots söndringen i språk. Af svensk stam,
med svenskan till modersmål och djupt öfvertygad om dess
rätt till lif i Finland, hade han dock förstått också den rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
