Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett litet öde - 2. Egen moder göms i mullen - 3. Så jag färdas själf mot fjärran - 4. Sådan vård blott finner flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle ock ett blad bli brutet,
något grässtrå nedertryckas,
hjärtats sorg förtynga stegen,
grönskar snart en grodd ånyo,
fostras flere blad i stället
af den dagg mitt öga gjuter,
dessa blåa stjärnors tårar.
3.
SÅ JAG FÄRDAS SJÄLF MOT FJÄRRAN.
Hvarför suckar bäckens bölja,
klagar sakta under färden,
far i krokar öfver fältet,
böjer bukter öfver ängen,
viker af från vägen ofta,
färdas blott ett stycke framåt,
slingrar, nästa stund, tillbaka?
Så jag färdas själf mot fjärran,
går mot obekanta öden,
tar ett steg och ser tillbaka,
vandrar fram och vänder åter,
vill ännu se hemmets höjder,
röken från min faders boning.
4.
SÅDAN VÅRD BLOTT FINNER FLICKAN.
Icke äger jag, som andra,
fader, som vid namn mig nämner,
moder, som sitt guld mig kallar,
broder, att min börda bära,
syster, att mig stundom smeka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
