Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följde hans dånande skott, ty den fjärran trafvande älgen
stannade, reste sig högt och störtade blodig på drifvan.
Icke i mannaminne ett skott, likt detta, förspordes.
Dock hvi talar jag här om vår jakt? Långt annat i hågen
har du väl nu, då du spolar ditt garn kanhända till brudskänk,
kanske till väst åt en man, som fångat och äger ditt hjärta?
Hå hå! suckade nu den skröpliga, halta Rebecka,
där vid ugnen hon satt hopkrumpen, och stödde i stilla
gungning mot händernas par den rynkiga hakan betänksam:
hå hå! Vore jag än, som jag var i min blomstrande ungdom,
vore jag än, som jag var, då vid lagmanstinget jag ijänte,
frodig och frisk och förnöjd och röd som en skinande glödhög,
bättre jag visste att skicka mig så, som det ägnar en flicka.
Mången förnämare man, som mig kom med förmätenhet nära,
fick sig en trasa i synen och äfven en skopa med vatten.
Icke ville jag då med alla, som komma och fara,
sitta och språka förtroliga ord, som den flyktiga Hedda
sitter med främlingen nu, och slutar ej spola i kväll här.
Så hon sade; och djupt grep tadlet den blomstrande flickans
sinne, och rodnande tog hon sin korg och begaf sig ur stugan.
Men som då noten en kväll af fiskare kastas i lugnet,
varpet i början är blankt och knappt vid flarnena krusas,
tills omsider det tränges ihop, och fiskarna stängda
spritta ur sjön, och vågen i rörelse bringas och häfves,
så, vid den åldrigas tal, ju närmre sin mening hon hopdrog,
skiftade främlingens anletes drag från lugn och till vrede.
Vred från sin bänk uppstod han och talade bittert och sade:
gamla Rebecka, om tyst på den sotiga muren du drefve
syrsor och russakor bort, då de springa i kärlekens upptåg,
utan att människor störa och hindra förtroliga samtal,
hade om dagen du frid och en lugnare hvila om natten;
men som en dåre och ej som det ägnar en klok du beter dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
