Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Den döende krigaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DÖENDE KRIGAREN.
Försvunnen var en blodig dag,
det var på Lemos strand,
de slagnas sista andedrag
ren tystnat efterhand;
det mörknade kring land och haf,
och lugn var natten som en graf.
Vid brädden af den dunkla våg,
som skådat dagens strid,
en gammal krigare man såg,
en man från Höglands tid;
hans panna låg mot handen stödd,
hans kind var blek, hans barm förblödd.
Ej kom en vän, som kunde få
hans sista afskedsord,
ej var den jord, han blödde på,
en älskad fosterjord.
Hans hembygd Volgas bölja skar;
en hatad främling här han var.
Hans öga lyftes opp ibland,
fast slocknande och matt.
På samma slätt, på samma sand,
helt nära där han satt,
en halft förstelnad yngling låg,
han såg på honom, när han såg.
När kulan hven, när striden brann,
när bådas blod rann varm,
med vredens eld de mött hvarann
och pröfvat svärd och arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
