Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Otto von Fieandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hurtig lek det skulle bli,
Fieandt stoppade uti,
pröfvade sin dagg mot klacken
och begynte strax attacken.
Sexton timmar höll han ut,
då fick gubben stryk till slut,
måste dra sin trupp ur flamman
och ge djäfvulen alltsamman.
Det förtäljs om honom då
att han rakt slöt opp att slå,
tryckte djupt sin hatt på pannan
och blef spak som trots en annan.
Så till Möttönen han red,
såg blott styft mot sadeln ned,
höll sin högra hand vid brickan,
pipan den låg glömd i fickan.
Hvad han satt och tänkte på
kunde ingen rätt förstå,
med sig själf blott höll han gille,
lät sitt folk gå som det ville.
När han kom till Lintulax,
bad han om en halmkärf strax,
sökte sömn på all sin möda,
smakte ej en bit till föda.
Sådan slöt han denna dag;
nästa morgon, tre vid lag,
sen han fått en smula blunda,
var han ren helt annorlunda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
