- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
166

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Och magister Spik?”

”Hvarför upprör du mina ömma känslor? Han har
avancerat till titulärråds värdighet. Fransyskan är nyttig till
många ting.”

”Och herr Westerlund?”

”Riktigt, också en lärare, jag har honom att tacka för
min flykt från folkvettsskolan. Han blef värdshusvärd och
slutligen rådman i Uleåborg. Du minns den morgonen, när
vi drogo major Björn ur forsen?”

”Ja, mycket väl. Jag vill påminna mig att det var du,
icke vi”

”Nej vi, ty du ökade forsens vatten med dina tårar.
När jag återvände, hade moster Lucia om natten begrundat
mitt sista bravurstycke i teatern och fattat det förståndiga
beslutet att skicka mig hem till min far. Hvem var lycklig,
om icke jag? Major Björn uppsökte mig; en hedersgubbe
med sina befängda smekord! Han följde mig hem. Du vet
kanske, att han varit min fars kompanichef...”

”Man berättade det.”

”Nå, du må tro det blef muntert att höra de två
gub-barne göra om 1808 års krig i vår fredliga prästgård, och
jag behöfver ej tillägga, att fältmarskalken kom grundligt till
korta. Nu hade majoren fyra egna döttrar, hvilka han i sin
faderliga förtjusning brukade karessera med smeknamnen
’kattan’, ’suggan’, ’kalfven’ och ’fålen’. Icke nöjd med
dessa fyra husdjur, bedyrade han, att ’kosacken’ skulle blifva
hans femte, och kosacken var jag naturligtvis; det var en
riktig rangtitel i bredd med de andra. Men dä hvarken far
eller jag hade lust att så utan vidare låna ut mig till
Haparanda, beslöts att majoren och far skulle byta på ett par
år eller så. Nästa sommar sändes ’kalfven’ till oss och
’kosacken’ till Haparanda. Jag inser nu, att det var ett
lyckligt byte. Alla de fyra husdjuren voro uppfostrade af
en förträfflig mor, som icke mera fanns till; enkla, okonst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free