Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Tyrannens natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyrannens Natt
Med öppet öga, med dystert sinn’
i mörka natten han skådar in,
där ljusnar, rör sig en fjärran punkt,
den kommer närmre — han andas tungt.
Han ser sin son uti snöhvit skrud
på vingars guld, som han fått af Gud.
Han sväfvar sakta till bordet, där
den gyllne konungakronan är.
Han börjar plocka demanterna.
Så sorgligt skiner hans gloria.
”Jag får ej ro i min trånga graf,
förrän jag alla har plockat af.
Min far dem köpt genom mord och död
för undersåtares blod så röd;
de döda fordra af mig dem nu.
För min skull hafva de offrats ju.”
Till purpurmanteln han sedan går,
den droppar blod som af djupa sår.
Bekymrad torkar han den ibland,
alltmer den blöder för snöhvit hand.
”Jag kan ej lefva, jag kan ej dö,
förrn denna mantel är hvit som snö.
Med mina tårar jag tvager den,
med vingen torkar den om igen.”
Och bleka spöken kring gossen stå,
med vilda blickar till honom trå,
han gråter sakta, han blir så matt —
de gripa honom med hånfullt skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
