Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot trappans isade steg, en hånd tager på dörren, den
drages knarrande upp och midt i en bitande sky af kali
vinterluft träder en kvinna likt en uppenbarelse in i stugan,
insvept öfver öronen i rimfrostiga plagg. Hon slår dörren
hastigt igen om sig, skyn löses upp, barnen skocka sig
omkring henne, och det yngsta, som ej kan gå ännu, trefvar
sig i stället ur vaggan och ramlar på golfvet, gifvande hals
af alla krafter. Kvinnan tager upp det med en van rörelse,
trycker det lullande till sitt rimfrostiga bröst, obekymrad om
det ännu gällare skri den lilla ger ifrån sig. Så går hon
raskt fram till ugnen, tittar upp på den efter sin man,
varseblir hans hvitgrå lintyg i mörkret och säger kärft:
”Seså, Antti, nu har du inte annat att göra än att stiga
upp och jänka dig i väg till kyrkbyn!”
”Nå nå,” kommer svaret, ”det brinner väl inte i
knutarna heller. Hvad är det som brådskar så? Jag kan väl
inte ge mig ut på kyrkfärd till natten!”
”Brådskar! Är det då så stor skillnad mellan hungern
och elden! Om den ena eller andra ansätter dig, så är det
väl detsamma. Men jag kommer med goda nyheter från
Pusula, jag. De ha gått allihop till kyrkbyn, för där delar
höga kronan själf ut mjöl åt de behöfvande till jul. Och
nu går du också dit som alla andra, Antti, så få vi åtminstone
färskbröd till helgen!”
Antti vänder sig uppe på ugnen och sträcker fram ett
ovilligt kantigt ansikte ur mörkret. Han ser ut som om han
lyssnade till en annan röst, skakar på hufvudet och far genom
luggen med de seniga fingrarna.
”Jaså, jaså — att det således ändå inte går af med
mindre, än att jag skall gå ut och tigga!”
”Hvad hjälper det annat? Ha vi inte nu på fjärde
dagen fått lefva af den droppe mjölk kostackaren lämnar,
och skrika inte barnen efter mat och svälter du inte själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
