Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick till skolan, en god timme innan det bestämda
klockslaget för luciefestens början. Det var glädjen, som dref
honom så obarmhärtigt ut i vintermorgonen, och han blef
icke ensam om att vänta på skoldörrarnas öppnande. Tolf
eller femton andra otåliga och frusna pojkar stampade jämte
honom på trappan utanför skolan i den smällkalla,
stjärnljusa morgonen. Hans glädje och otålighet blandades med
en liten känsla af skam, som besvärade honom, ty han var
den enda från de högre klasserna och nödgades nu här
exponera sin barnslighet alldeles som en nioårig
första-klassist. Det gick ändå för sig i mörkret, där ingen så noga
kunde urskilja den andra. Han tilltalade ingen, behöll en
isande reserv och huttrade af köld.
Om en half timme läste skolvaktmästaren flinande upp
ytterdörrarna inifrån, och Karl var den förste, som tände
ljusen på de tre stora A-na i klassrummet. Det var mycket
högtidligt att sålunda sprida upplysning i samma lärosal, där
han lärt sig mottaga den annars, och klassrummet tog sig
besynnerligt främmande och festligt ut i det skarpa ljusskenet.
Men ljusen sutto icke stadigt i sina urholkningar, och Karls
bästa helgdagshabit fick svåra fläckar af drypande stearin . . .
Ändtligen gick Karl i sin tur med klappande hjärta fram
till katedern, där skolans myndige rektor stod och rufvade
på en hel hög nyskrifna höstterminsbetyg. Han fick sitt
berömliga i uppförande, flit och uppmärksamhet, lät sitt
betyg halka ned i barmfickan och gick med stel hållning,
följd af hela skolans blickar, för att intaga sin plats i ledet.
Så följde en lång väntan, tills alla pojkar passerat revy.
Karl skyndade sedan på takten i afslutningspsalmen, så att
han alltid var en half takt framom kamraterna, ilade genom
”Fader vår” och ”Välsignelsen”, höll väntansfull paus med
psalmboken fromt framför ögonen, som spejade efter stunden,
då han fick störta ut, och han blef en af de allra första, som
sprängde skoldörren upp till den ljusnande morgonen. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
