Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& =—=%
Johan Henrik Kellgren
och våra synders lön, att rimma,
åt dig jag skrattat mången timma!
Skryt icke, Grekland! skryt ej mer
af din gudomliga Homer,
sen Sverige i sitt sköte äger
den honom vida öfverväger.
Den gamle i sin Iliad
blott då och då man nicka funnit,
då vår den höjd i konsten hunnit
att snarka i hvarenda rad. —
Skryt ej utaf din Sapfos sånger,
som störtat sig på Leucas bank:
den svenska var ju tusen gånger
mer ful och mera älskogskrank. —
Om Æschyls röst de grekers öra
med sådan styrka kunnat röra,
att deras fruar missfall födt
och deras barn af skrämsel dött,
bör det vår undran mindre göra:
hvem blir ej snart i själtåg bragt
att Träskets dramaturger höra?
Då Æschyl slog med åskans makt,
de med narkotiskt gift förgöra. —
Hvi har jag ej, o Pope! din hand,
att i en Dunciad betvåla
den mängd skriblerer i vårt land,
som med Apollos lager pråla?
Och du, de sköna dårars släkte,
ack! skulle jag ej le åt dig?
Dig, som en nådig himmel väckte,
att mot bekymret föra krig.
Vårt kön, som, vant vid plumpa seder,
dig för sitt fall beskylla plär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>