Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O = .... =
Johan Henrik Kellgren
två goda medel i sin hand:
spön — tjänlige att fruktan väcka
hos den försumliga och fräcka,
och sprutor — färdige att släcka
i hast den grufligaste brand.”
Han slöt. Ett allmänt bravoskri,
ett allmänt klappande i händren,
excipe Fån & Kompani,
som togo visligt sitt parti
och svuro sakta mellan tändren.
Sist: hur på Söder tillgått har?
Hur med dess eldsvåda tog ända?
Och hvilket nytt palats man drar
ur askan af det platt förbrända? . . ^
Därom en annan gång kanhända,
om Gud förlänger våra dar.
TILL KRISTINA.
Lägst ned i dalens djup och bergets klyfta
och täta granens sorgeliga skugga
nyss flydde Timon undan världens åsyn
och undan åsyn — ack! mer svår att undfly —
den af sig själf, sin själ, sitt egit hjärta.
Än hade åldern icke plöjt hans panna,
och icke strött sin drifva i hans lockar,
och icke tyngt hans fjät och böjt hans skuldra
och släckt hans snilles eld — Men hvad ej åldern,
det hade sorgen redan gjort, och smärtans
fördolda gift, och känslans tysta brånad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
