Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförminskad. Han gick till vår yngling, hälsade honom med
ett uppriktigt handslag och frågade ho han vara månde.
Den andre svarade, han vore en olycklig kungason,
den olyckan aldrig återvände att förfölja. Sitt rike hade han
i sin barndom lämnat sin fiende till ett byte och landsflyktig
från sitt eget land flyktat kring Norden. De äfventyr,
han genomgått, voro flera än de år, han öfverlefvat. En
rätt vördnad för de odödeliga och kärlek till dygden hade
lockat honom att vilja bese Fyrisvall. Där ville han anförtro
sig i de stora gudamakternas vård och beskydd. Där ville
han af Domar, som var ett mönster för alla konungar, lära,
huru han ett folk till lycka och salighet skulle kunna bära
en krona, om eljest himmelens försyn skulle behaga att
sätta en krona på hans hufvud. Men den hand, som härtill
så underligt drifvit hans lyckas hjul, hade gifvit honom
ett svidande slag. Sitt skepp hade han sett krossas bland
klyftorna, och vind och böljor hade kastat honom på detta
skäret. Han vore förnöjd med de odödeligas behag och ville
aldrig klandra deras domar. Den förlust, han lidit i sitt
skeppsbrott, vore likväl odrägelig. Tvenne lif, dem han
älskat högre än det rike till hvilket han vore född, voro
på ett det grymmaste sätt i världen från honom slitna. En
fosterfader och fosterbroder, af hvilka den förre så träget
pekat för honom på vägen till odödligheten och den senare
i alla faror visat sig trogen, hade varit i samma fara
insvepta och, kunde hända, på sjöbottnen begrafna. Han lefde
och hade ej den trösten att få sammanlägga deras ben. Dock,
deras minne och ära voro ej gömda på hafsbottnen. De
skulle få sin graf i hans bröst. En gång skulle han ock
resa dem en sten med det loford, som de förtjänt. Han
skulle uppkasta en hög, som måtte bära deras namn,
omskönt den ej får gömma deras kropp. Finge deras ben ingen
hvila bland böljorna, skulle dock deras vålnad hafva en
grift att bo uti, medan deras själar fröjdas i de sälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
