Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frillunge. Om I intet veten skäl, skall jag binda ert hufvud
mellan edra ben. — Var Hilmer försiktig, så lät han säga sig,
ty emot en förbittrad Valmar är icke ett ord att säga: han
förstod sig hvarken på rätt eller orätt, när bloden lopp
öfver honom (ack, hur många likar har Valmar i denna
dag!). Särdeles om Hjalmar höll med honom, då var
Hilmer fägin att han fick tiga. Understundom tog likväl
Hilmer tillfället i akt och daskade så styft på dem bägge,
att de kände det de hade förmyndare. Det var rätt, när de
voro oartiga, ty den agelös lefver, han ärelös dör. (Det
är intet värdt att resonera med tygelfritt folk. Hvartill tjäna
förnuft och billighet hos den, som ingen försyn har för
någon öfvermakt?) Men till att dämpa all oreda och trätor
dem emellan sade Hilmer en dag, när mulet väder var
och de måste sitta inne: — Barn, vi vilja göra lag mellan oss,
och den, som bryter däremot, skall vara hvars mans niding. —
Välan, sagdt och gjordt, ord och afsked (på den tiden följdes
lag och lydnad) : de hulpos åt att rista balkar, dem de
veder-togo och hängde vid Hilmers högsäte, som bäst kunde hålla
hand däröfver. Hilmer, som hade yppersta omsorgen om
hela gårdens ägor, fick vissa härligheter till evärdeligt öde
och gårdens räntor till underhåll, på det han för de andra
så mycket bättre måtte lysa och svara för bordsändan : emellan
barnen skulle han lägga rätt efter lag, och hvilken af
grannarna, som hade ärende till gården, skulle tala åt Hilmer.
Valmar, den styfva bussen, hade väl sina hagar och
jord-torfvor. Men han lät Hilmer styra om dem efter godtycke
och var nöjd, när han fick spisa sig mätt och sofva sin
goda lur mellan resor och svettbad. Eljest var hans syssla
till att plöja och vakta ägorna, därtill var han tjänligast;
han uppreste sig en koja i hvar vrå, gifte sig, byggde bo
och lappade sko. Hjalmar hade kvickt skaplynne och sådan
tapperhet, att han gjorde heder för Kämpenäs (så hette
gården); därföre behöll han icke allenast vissa ängar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
