Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så, min Herre, spelar en fattig herde sin flöjt på sin
tufva, utan att därför vilja rycka lyran ur Apollos hand;
och en bard i Skara vid en högtid eldad griper så till sin,
utan att därför tänka att krossa eder lyra, hvilken jag fritt
medger att ni ofta stämmer gudomligt.
Det är klart i dessa exempel att — allt bör dömas efter
sin grad och sin art. Folket säger, så vist som ömt, att
”hvar fågel sjunger med sin näbb”, och ni själf — är visst
glad att få krypa inunder detta ringa ordspråks skydd. Något
hvar delar med er denna glädje. Och huru skulle det väl
gå, om man finge fritt döma Mina Löjen efter Milton eller
Ariosto och en fattig liten prolog efter Shakespere eller
Homerus?
Måttet för hvar skönhet ligger inom dess grad och dess
art. Lagen att döma efter är just detta mått och bör därföre
äfven där tagas. En bondflicka kan vara rätt söt, men är
icke gjord för assembléen eller couren. Den som håller ett
tal på vers i Skara, menar därmed att fröjda icke Stockholm,
icke Paris eller Rom, utan Skara. Men när, med er kritiks
fantastiska despotism, ni kallar honom upp i denna högsta
krets af vitterhet, så förlora sig där hans skönheter, och hans
fel blifva vidunder. Däremot i Skara — är hans skönhet
skönhet och riktigt motväger hans fel. Endast där — bör
han därför dömas. Eller, om ni är för mycket kär i er
kritiska allmakt, så måste ni — och det kan ej stöta er
höghet, ty Vår Herre själf stiger väl lägre ned — så måste
ni då rättvisligt sätta ert stora snille midt i Skara.
Hvilket, uppriktigt taladt, jag likväl anser för en
in-kräktning. Ty om Skara, efter Guds, naturens och kungens
milda lagar, får ha fritt sina egna skalder, hvarför skulle
icke Skara fritt få ha sina egna granskare?
Låt oss icke höra ett ord om den allmänna tukt som
i vitterheten är nödvändig. Äfven denna bör vara i naturens
sanna ordning. Man börjar icke en reform i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
