Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Uk Svenska Sprätthöken
knyter dem rätt så väl igen med remmar, som ni spänner
igen era, att mina handskar hålla mina händer varma, hvilket
är allt jag håller dem vara nödiga före, och att sist, hvad mitt
stekespett här angår, så har jag satt tocka kramsfåglar därpå
förr, som ni är. Säj mej också nu, min fromma herre, om
ni förstår mej?
Grefve Hurtig.
Junker, junker, hade ni rest, så förstode ni bättre än
ni gör, att slika ord och maner kunna lätt bringa er en
händel på halsen. Ja, jag säjer ännu en gång, att det är
skada, att ni intet reser utomlands. Tänk huru det naturliga
förståndet, som ni har, skulle därigenom bli upphyfsadt och
er galla litet utspädder; vous brilleriez, par ma foi.
Junker Torbjörn.
Ha I då rest, herre?
Grefve Hurtig.
Ja, kan ni intet se det, junker? Betrakta alla mina maner,
huru fria och otvungna de äro, se hur snyggt jag kläder mej,
i hvad skick allt sitter, med ett ord, junker, det är omöjligt
att vara i allt behaglig och artig, utan att hafva varit i det
söta, det kära Frankriket.
Junker Torbjörn.
Är det möjligt, herre? Lät mej si! Ja, jag måste fuller
resa, hvad det lider. Är det långt till Frankriket?
Grefve Hurtig.
Intet längre, än att ni uti en månads tid kan vara framme,
om ni eljest intet uppehåller er någonstans på vägen, det
ni dock ej behöfver göra, ty utom Frankriket, men särdeles
den ljufliga staden Paris, är ingenting värdt att se uppå resan.
Junker Torbjörn.
Ja, jag måste minsann resa. Men är främmande
välkomna därute?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
