Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenstierna
som soldaterna kastat omkull.
Ni skall dyrt köpa er seger.
Tegel.
Ditt mod är förgäfves: du är öfvervunnen.
Gyllenstierna.
Jag är öfvermannad, men ej öfvervunnen.
Tegel.
Din djärfhet skall bli straffad. Tror du ännu trotsa mig?
Gyllenstierna.
Ståndaktighet och mod trotsa olyckor.
Han ser sin hustru dånad och kastar sig på henne.
Men, Gud! Denna olycka öfvervinner mig. Barbar!
Har du kunnat uppoffra dygd och fägring?
Siri Brahe.
Hvad röst! Ack! är det du, Gyllenstierna? Lefver
du än?
Tegel.
Gyllenstierna! Min misstanke var sann. Min hämnd är
fullkomnad! Jag kan trotsa Bielken. — Soldater! (Till en
af dem.) Sätt honom i bojor. Förrädare! din tid är slutad.
Scen 17.
DE FÖRRE. EBBA BIELKE.
Ebba Bielke.
Hvad ser jag? O Gud! Min son är upptäckt! Han
är i sina mördares händer! Ack, Tegel! Om du har ett
hjärta, om du känner hvad medömkan vill säga, så hör en
moders tårar. Om du erfarit olyckor, så kom ihåg deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
