Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 =%
Ur Medea
Men vågar jag ännu ditt modersbröst anropa,
ack! låt ej mina barn din vredes verktyg bli:
du kan ju furier befalla?
Med dessa ögnakast så vildt ej hämnas dig!
Jag måste, mina barn! på eder ömkan kalla;
jag älskar er så ömt: ack! ömmen ock för mig!
I sen en tröstlös mor; med edra späda tårar,
ack! släcken ut det kval, så grymt mitt hjärta sårar!
Förbarmen er och flyn! Medea er besvär,
hvar blick från er en dolk, hvar dolk en ljungeld är.
Du grymma mor! hållt upp! hvad kan mitt kval dig båta!
Hållt upp! hvi blef du mor, om du ej kan förlåta?
Nej, fåfängt! Ingen nåd . . . Men hvad! jag hör mitt namn?
I detta plågors djup, hvem vinkar? hvilken hamn?
En oförsonlig mor! . . . Fly! Gudar! hur jag lider . . .
Hvad! Hållt! mot mina barn med glödda dolkar skrider . . .
Hvad vill du dem? . . . Försent!
Hon svimmar åter.
Efter någon tystnad.
Flyn, spöken! ur min famn . . .
O, flyn ej, mina barn! ... Er blick mig återför . . .
Min ömma mor!
Den äldste.
Medea.
Ja, gråt! din mor du gråta bör.
Att hon är mor, är allt hvad hon sig sansa hinner.
Medea reser sig upp.
Mitt lif lik morgondagg i Etnas gap försvinner.
Men hasten! Lät oss fly! Här skyddas vi ej mer.
Fly svanen lik, som sig åt vida rymden ger,
då hon ej någon vass för sina ungar finner.
Hon går med sina söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
