Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hänryckt grep han i harpan med senfull hand.
Ej veklig vällust, ej kvinnoglam ljöd från dess strängar.
Om frihet sjöng han, om ära, om fosterland,
om segersömnen på Rotas blodiga sängar.
Han reste stenen med runor på kämpens mull,
för nordisk hjälte han spridde i Valhalla festen.
Själf gudars fader steg opp från sin tron af gull,
och Tor bjöd vänligt ett stålhandskadt handslag åt gästen.
I höga minnen, i häfderna än I stån,
som tomma harnesk, dem ingen kan fylla på jorden.
Den slappa tiden skyggar med skräck därifrån,
och hjältelifvet är endast en saga i Norden.
Sof roligt, forntid! Fåfängt Iduna mer
drar dina bragder, som rostade svärd, utur grafven.
Ett annat släkte till främmande gudar ber,
och sångens senor ha brustit, som handlingens glafven.
Uppvakna, Heimdal! Blås som till Ragnarok,
så himlen rämnar och Valhallas härlighet flammar,
och dagens dvärgätt, så kraftlös, så öfverklok,
må tro på ljungarn, som nalkas med straffande hammar!
1813.
* * *-
JÄTTEN.
Jag bor i bergets salar,
djupt under jorden,
dit aldrig Odens öga
trängt med sin stråle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
