Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hålor eller ock på bara marken,
där på en björnhud sträckt, i mången dröm
jag såg hvad våren är, och ack! än mer,
hvad denna kärlek är, som skaldens dikt
så ljuft förstår att måla och beprisa.
Hur osäll spratt jag sen, hur mulen opp
ur mina gudasyners paradis,
vid trummans härgny, vid trumpetens rop,
att åter kriga — jaga — och regera!
Ha, hvilken krona, mellan larver buren,
emellan mumier, för hvilka evigt
förborgadt är, hvad i mitt hjärta lågar,
för hvilka ingenting i världen vore
mer främmande än jag, ifall jag ej
som domare, som krigare, som skytt
dem viktig syntes och beundransvärd!
Jag tadlar icke dem. Bland snö och fjäll
och träsk och svedjeland och ormbunkshedar
ej födas kan ett bättre folk än mitt.
Hos våra grannar står dessutom just
ej mycket mer berömligt till. Kanhända
begär jag något, som ej hela jorden,
ej hela mänskosläktet mäktar ge.
Det möjligt är, att för en själ, som min,
ej någon annan njutning finns än den
att sofva och att drömma. Om så är,
du isnatur, så har din vinternatt
i sanning en förträfflig afsikt. Lång
hon blef, att räcka till för långa drömmar.
Jag mycket lärt af dem, kanske det mesta
af hvad jag vet. O! gåfves det en trolldom,
som dränkte all vår nakna verklighet
så djupt i drömbildsvärldens ocean,
att ingen brygga nådde från vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
