Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hvinande dönet tilltager, och genast efteråt anlända Nordan och
Sun-nan, den förre lik en riddare i stålglänsande rustning, den senare lik en
förnäm vildman från Söderhafsöarna i en vidunderligt brokig fjäderklädning.
Hvar och en följes i spåren af sju mindre vindar, såsom betjäning. Alla
äro mer än jättehöga, med drypande hår och mantlar, bistra ögon, kinderna
upphetsade af stormen och slagregnet.
A n e m o t i s.
Raska söner,
välkomna, tusenfaldt välkomna! — Gossar,
här får jag föreställa er en gäst:
en människa, som tagit hit sin tillflykt.
Jag hoppas, att I så bemöten honom,
att han en gång må prisa vid sitt hof
— ty han är en så kallad prins, en kung —
det fina lefnadsvett, den aldrig sparda
uppfostran, som jag moderligt er gifvit.
Vindarna^mcka åt Astolf, så vänligt de förmå, vilja omringa och tilltala
honom.
Nå — sakta, sakta! — Tron I att en dylik
hvitsippevarelse kan härda ut
att midt bland er, liksom en själlös klippa,
kringrytas och bepustas på en gång
af alla edra munnar? — Hör, herr prins!
Tag inte illa opp, men stig helt varligt
dit bort i vrån, bakom den höga skärmen,
tills Zefyr kommer. Här blir nu i huset
en smula drag; din lunga vore snart
förkyld af mina söners andedräkt.
Jag kan ej hjälpa, att du än får frysa
en liten stund. Ursäkta mig! Jag rår ej.
Astolf
för sig själf.
I sanning, hon har rätt. Jag måste lyda.
Drager sig afsides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
