- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 9. Svensk romantik, 1. Atterbom, Hedborn, Elgström, Afzelius, Eufrosyne /
303

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oafbrutna sånger, ljudande skärast under kvällens skymning
och nattens stjärnor, allt hvad jorden har skönt renas genom
allt hvad himmelen har heligt.

Just i detta ögonblick framglimmar den klaraste kvällssol
öfver sjön utanför min landtliga boning. Fönstren flamma
upp, skrifbordet återglänser, steglitsan i buren inbillar sig se
soluppgång och börjar kvittra. I sjöspegeln, icke ens lindrigt
krusad, omfamna hvarandra ånyo det blåaste hvalf och de
grönaste stränder. Solen säger dem farväl, men med
förmaning att vara obekymrade om en höstlig sommars redan
märkbara förgängelse. Längre bort förvandlar sig vågen
till en darrande yta af smält guld; närmare simma
rosenskyar, som ändtligen försvinna under ingången af
afton-rodnans uppslagna tält; på dem segla drömmar om tider,
då människorna i glad enhällighet drefvos af stora tankar
framåt till härliga skapelser. Öfver skogen, öfver bergen
utbreder sig ett sken från evighetens paradis; Gud
lustvandrar där och kastar ännu på sin kallnade jord ett värmande
fadersöga. Hela taflan andas en frid, som tyckes vänta blott
på svanor och svanesånger. Och hör! på milda fläktar komma
de andar, i hvilkas betraktande jag tillbragt en icke ringa del
af min lefnad. Kanske förutskåda de, när härnäst ett
tide-hvarf skall begynna, öfver hvilket poesien sväfvar med sitt
strängspel och sin segerfana. Huru därmed må vara — jag
är nöjd att hafva lyssnat till dessa strängar och sett denna
fana fladdra. Du är en af dem, hos hvilka jag står i
förbindelse för så lycklig erfarenhet. Du har ännu ej, i likhet
med nästan alla de andra, bortflytt ur min snart fullkomnadt
ensliga synkrets, för att blott i spridda stunder dit
tillbaka-vända såsom gäst från en högre värld. Desto mera är en
sådan stund den rätta att till dig frambära förevarande
skildringar. Måtte de äga något af denna speglande sjöklarhet,
denna älskande alltuppfattning, denna utsikt, detta sällskap,
detta lugn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/9/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free