| 186 |
(Hymn i Trouville.)
Där vågen svallar mot branta
Normandiska kalkstensskär,
Där ligger det högst eleganta,
Förnäma
Dit far en sjuk, på sitt sista,
Att andas friskhet igen,
Och den som har hälsa att mista,
Far dit att bli af med den.
Dit styr ock Venus, den täcka,
Sin kurs genom böljornas ras,
Men nyttjar, i stället för snäcka,
En ångbåt från Hâvre de Grace.
Hon visar på blåsiga stranden
Små vrister och litet till:
De lätta spåren i sanden
Bli kyssta af hela Trouville.
| 187 |
Nåväl! Efter solnedgången
Bjöds där som vanligt på dans;
I smyckade festsalongen
Hvad blomdoft och vaxljusglans!
Lik alla, behandskad, befrackad,
Jag var där såväl som ni,
Och fick i ett hörn stå packad
Emellan mylord och marquis.
Där läspades sockrade glosor
Vid toner af Offenbach;
Där dansade polka på rosor
Parisiskans fina klack.
Hon ställde det franska behaget
-- På förhand om segern viss --
Mot kölden och hvardagslaget
Hos hvar och en hektisk miss.
På Albions störtade välde
Hon satte sin sidensko,
Och då hon smålog, det gällde
För mer än ett Waterloo.
| 188 |
Britannias molnhöljda stjärna
Begrof sin harm i en vrå
Hon bränt å båle så gärna
Johanna d’Arc numro två! --
Men öfver orkesterns toner
Ljöd jublet från männernas bröst;
Där nyss funnos skilda nationer,
Fanns blott en tanke, en röst.
Båd’ Jena och Solferino
Förglömde tyskarne nu,
Och ryssarne Borodino,
Och britten glömde sin fru;
De voro som hufvudyra,
De stela, svartklädda män;
I hopen fanns gömd en lyra --
Så här det klang ifrån den:
Parisiska! Härskarinna!
Vi böja knä kring din tron:
Tyrann och frihetsgudinna!
Du ängel -- och du demon!
| 189 |
Hvem täljer undren, du vållat?
Än gör du lejon till lam,
Än under en frack du trollat
-- Mirakel! en hjälte fram.
Allt kan du, om blott du ville;
Dig lyda spiror och svärd.
Haf hjärta som du har snille,
Och du skall rädda en värld!
O, tröttna en gång att se oss
Så krypande, lumpne och små;
En vink, blott en enda, ge oss --
Förvandlade upp vi stå.
En vink -- och vår värld skall stråla
Föryngrad, lycklig och fri!
Den enda boja vi tåla,
Blir den Du smider oss i.
