Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu sofver hans fagra Södermanland
I månskenets klara ljus
Med gröna rågar vid sjöastrand
Och röda timrade hus.
En kåre krusar i sakta fras
Ett stycke af Båfvens spegelglas.
Växlande dofter luften fylla
Från insjön och kryddgårdens friska mylla.
Ja, det är hans egen, hans svenska bygd,
Som slumrar i tillit och ro.
Trots herrarne, är det blott i hans skygd
De små vilja bygga och bo.
Det är hans land – ja, han andas det.
Från nylöfvad björk, från vårgrön vret
Det ångar en hälsning mot fönsterranden:
Du är min man, fast med blod på handen!
Från knappa tegar och låga tak
Bär natten drömmande tack:
Du, endast du, tog dig an min sak
Mot påfveträl och polack.
Min spirande tanke, min egenart
Du värnat med svärdet skarpt och bart;
Din gärning lärer jag aldrig glömma.
Du älskat mig – skulle jag dig döma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
