Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog höjas stämmor till dagens lof,
Men skogen härmar ej smickrets röst,
Det klagar som djupt ur ett sargadt bröst,
Och forsen ryter så dof.
Den svenska jorden blott sörja kan –
Den unge vid föran förstår det, han.
Och därför pressar en suck hans barm:
Han älskar ej heller den nya tid,
Som söfver sinnet i veklig frid,
Han glöder af sorg och harm.
Hvad hjälper att Sverge nu kallas fritt?
Än binda bojor, som flärden smidt.
Hvar är det folket, som öfvervann
Ett afvogt öde med hjältehåg,
Som drog sin bärgning ur fjäll och våg,
En hvar blott sin egen man?
O, hvar är lynnet från forna dar?
Det sörjande ekot frågar: hvar?
Är detta Svearne, denna släkt
Så småsint, afundsam, glitterströdd,
Till nesligt ok på den torfva född,
Som fostrade Engelbrekt?
Så spörjer den unge i nattens vind,
Och blygselns rodnad bränner hans kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
