| 163 |
Välkommen tusen gånger,
Välkommen svenska vår,
Med dina fågelsånger
Och grönt i alla snår!
Din blomsterånga andas
Kring hvarje mossig häll
Och alla färger blandas
I genomskinlig kväll.
Vi bjuda unga, gamla
Till Skansen ut i dag:
Må svenska hjärtan samla
En bild i sammandrag,
En kvarbehållen hägring
Utaf vårt lands natur,
Af skogens friska fägring
Och själfva skogens djur!
| 164 |
Se -- ryggåsstugan bjuder
Ett varmt: stig in, Guds frid!
En lika hälsning ljuder
Från Mora här bredvid.
Hur vittna här med sanning
De hundra föremål
Om svenska lynnets blandning
Af vekhet och af stål!
Det lynnet klingar åter
Från skogen, sjön och mon;
Det jublar och det gråter
I dessa visors ton --
En dunkel skönhetsträngtan,
Ett vemod utan sorg,
Ett bragdbegär, en längtan
Till sagans gyllne borg.
Det talar här på Skansen
Som ingenstädes väl.
I visorna och dansen
Är gamla Sverges själ.
I vimlet midt på fältet
Går minnets glans igen:
Blå rocken, läderbältet
Bland oss de vandra än.
| 165 |
Så gömmen, landsmän, gömmen
Från detta majbesök
En syn, som ej likt drömmen
Försvinner som en rök!
Det frö må spira vida,
Som föll i edra bröst
Och mana sent och tida
Med Sverges egen röst!
