Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ofta för hans blick jag lät ditt anbud hägra,
Har jag på skröpler stött, som vakna och som vägra.
I denna kvalda själ, där aska blott finns kvar,
En gnista glöder än af tron från forna dar.
Där stämma trångt begrepp och krigarfördom möte,
Som ett par gamla svärd i jordens djupa sköte.
Jag hejdas jämt däraf och känner samma harm
Som odlarn, då han går vid plogen het och varm
Och billen slinter jämt i fåran, som han trådde,
Mot något rostigt stål, som fordom kriget sådde.
BENKO.
På detta hinder dock ni måste göra våld.
Vi ha ju skönheten – er skönhet – i vår sold.
Om hans motspänstighet ni ej kan öfvervinna,
Hvarför är han då kär – hvarför är ni då kvinna?
BASILÉ.
Förstå mig rätt – jag ger ännu ej spelet opp.
Till sist jag lyckas skall – det är mitt säkra hopp.
Jag svär att det skall ske – om annat ej jag drömmer.
Men visa än en gång firmanen som du gömmer!
<i>(Benko framtager ur sin barm ett pergament med
stort vaxsigill och vidhängande grönt sidenband,
samt gifver det åt Basilé, efter att vördnadsfullt
hafva kysst sigillet.)
BASILÉ <i>(läser:)
Högt lofvad vare Han, den ende sanne Gud!
De trognas härskare, som ödmjukt gör hans bud,
Muhammed, här med ed till vänskap sig förbinder
Med den bland Slaverna, som lämnar utan hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
