Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi krossa Othorgul, som skall i fällan rusa,
Då Balkans tinnar stå af eldar plötsligt ljusa,
Och skenet flyger från Iskrén till Kilandar.
Utur min hemska dröm jag vaknar säll, min far!
Låt vårdkasen bli tänd – låt flamman stiga mäktigt!
MIKAEL.
Alltså jag misstänkt är. Det är i sanning präktigt.
Min son bespejar mig – på lur som en lakej!
Han fråga djärfs om jag förråder eller ej.
Se’n när fördrar en far, till råga uppå målet,
En son, som ställer sig att lyss vid nyckelhålet?
Har jag väl någonsin dig om din mening sport?
Har höfdingen sin knekt till sin förtrogne gjort?
Mitt svar jag gitter ej att slunga dig i synen.
Man lyder, då man ser mig rynka ögonbrynen.
Jag önskar stanna här, allena som jag kom.
Till slottet, till din post du genast vänder om,
På allra närmsta väg, det fortaste du hinner.
Jag tänder denna eld, om så för godt jag finner.
Hvad landets välfärd rör, bedömer endast jag.
Tag dig i akt och lyd! Min vilja är din lag!
CONSTANTIN.
Det var då ej en dröm. Det värsta sig besannar.
Förräderiet re’n sin mognad nått. Jag stannar.
MIKAEL.
Du understår dig...
CONSTANTIN.
Ha, jag fruktar ej er harm!
Den gnista, som för er än värmer upp min barm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
