- Project Runeberg -  Samlade dikter / Femte bandet /
Farväl till Äran

(1903-1904) Author: Carl Snoilsky
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
163

Farväl till Äran.

(1820.)

     Om vin och flickor höj en sång,
          Ty dårskap är allt annat!
          Se, hur i glömska stannat
     Den hymn, som frihet kvad en gång.
          I järn man löder
          Oss åter, bröder:
Kom, låt’ oss därför se hur drufvan glöder!
     Ett folk, som bojan trycker ner,
     Min dristighet med misshag ser,
Om jag ett härskri för idyller ger.
          Farväl då, arma Ära!
          Förnekom häfdens lära!
Kom kärlek, fyll vårt glas! vi dig besvära.

     Hvad? Hjältar, grånade i fält,
          Till hofs gå för att tjäna,
          Och det, då min Camena
     Sjöng hop en här till deras tält!
          Om mig min stjärna
          Beskär en tärna,
Skall hennes kyss mig få att tiga gärna.
     Förstår jag smickra, torde jag
     Själf få en syssla någon dag:
Jag kan som hofnarr kungen bli i lag.
164

          Farväl då, arma Ära!
          Förnekom häfdens lära!
Kom kärlek, fyll vårt glas! vi dig besvära.

     Åt fiendernas röfvarband
          Sig styrelsen försvurit,
          Och »rättens» männer burit
     På Themis’ bildstod våldsam hand.
          Hvad har jag, myra,
          Sagt i min yra?
Förlåt, jag går att kransa glas och lyra!
     Jag minnes domstoln som sig bör,
     Och stannar hellre utanför:
Jag ser ej Minos -- Cerberus jag hör.
          Farväl då, arma Ära!
          Förnekom häfdens lära!
Kom kärlek, fyll vårt glas! vi dig besvära.

     Tyranner, närde med vår märg,
          I ären orkeslöse:
          Tänk blott, om jätten nöse!
     Då ramlade väl dvärg på dvärg.
          Men är jag galen?
          De fräcka talen
Må tystna, får jag blott ha kvar pokalen.
     I slafvar, klagan är ett brott:
     Hvad rör oss -- ha vi nektar blott, --
Om världen har det illa eller godt?
          Farväl då, arma Ära!
          Förnekom häfdens lära!
Kom kärlek, fyll vårt glas! vi dig besvära.
165

     Vår frihet lutat sig till ro
          Att feberdrömmar drömma;
          Först då vi lärt att glömma,
     Kan glädjen stadigt sätta bo.
          När allt de kufva,
          Och sångens dufva
Tillbaka dignar på sin blomstertufva.
     Ej mer lik örnen högt hon styr:
     Till ljufva bragder hem hon flyr.
Mig Bacchus kallar -- och jag följer yr!
          Farväl då, arma Ära!
          Förnekom häfdens lära!
Kom kärlek, fyll vårt glas! vi dig besvära.


The above contents can be inspected in scanned images: 163, 164, 165

Project Runeberg, Thu Dec 13 20:21:56 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snoildik/5/farval.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free