Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det torde icke vara för mycket sagdt, att GENBERG,
vorden professor, såg sig vid målet af sitt lifs
käraste önskan. Ungdomslärarens stilla, men dock
så djupt ingripande verksamhet var den högsta, den
ädlaste han visste; ingen kunde heller vara bättre
därtill skickad än han. Men detta lefnadskall, som
tillfredsställde hans egen ärelystnad, motsvarade ännu
icke de förväntningar och anspråk, för hvilka han
från vänners och medborgares sida var föremål. Hans
namn bars nu en gång på spetsen af dagens svallvåg,
i ryktets och gunstens fullaste solsken: för honom,
Lundagårds segerrike kämpe, fick ingen uppgift vara
för svår, ingen börda för tung. Blott en termin
hade han föreläst inför ett till trängsel talrikt,
tacksamt auditorium, då denna löftesrika lärarebana
redan skulle för alltid afbrytas. Ur katedern, där
han tolkat etikens förhållande till statsläran, gick
han till riksdagsbänken att representera universitetet
vid 1847–1848 årens oroliga riksmöte.
Invald i lagutskottet, blef GENBERG därstädes en
nitiskt arbetande ledamot, men vid debatterna
inom prästeståndet yttrade han sig mera sällan.
Representations-reformen var den brännande fråga
som uppfyllde allas tankar; och ett sällskap,
benämndt »Reformvännernas», bildade sig i hufvudstaden
för att öfverlägga om grunderna för en ändrad
riksdagsordning. GENBERG, som ansåg en dylik reform
vara af omständigheterna påkallad, deltog i sällskapets
förhandlingar såsom medlem af dess styrelse. Han anslöt
sig likväl icke till den längst gående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
