Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid in- och utländska bad och brunnar, manade
honom eljest att, så vidt möjligt, afhålla sig från
längre resor, helst i framskriden årstid, samt från
sådana ämbetsförrättningar, hvilka kräfde en mera
ansträngande talverksamhet. Af alla försakelser,
hans kroppsliga ohälsa medförde, kändes ingen så
smärtande som den att ålägga stämman tystnad, när
hjärtat brann af begär att fylla tempelhvalfven med
Herrans pris. Undföll någonsin en klagan hans läppar,
var det allena vid tanken på denna röstens sorgliga
oförmåga. Man hörde honom utbrista med tårar i ögonen:
»Ack, ägde jag lungor som andra menniskor, nog kunde
väl äfven jag predika Guds ord i församlingen!»
Årsafslutningarna vid Kalmar elementarläroverk,
hvilket han såsom eforus med innerlig kärlek
omfattade, voro bland de tillfällen, då han gärna
glömde både krämpor och en af nödtvång förestafvad
försiktighet. Han hade då vanligen i beredskap
ett af dessa med rätta beundrade skoltal, i hvilka
han för sina unga vänner upplät en värld af dygd,
sanning och skönhet. Så ofta GENBERG fick tala
till en ynglingaskara, var det liksom han blifvit
återflyttad till sin egen oförgätliga ungdomstid,
liksom Lundagårds lummiga kronor ånyo susat öfver den
talarestol, från hvilken han behärskade hjärtan med
trollmakten af sitt ord. I den brutna stämman kunde då
återklinga ett malmrent tonfall från fordom, stundom
genomdallradt af en obetvinglig inre rörelse, som meddelade
sig till hela hans åhörarekrets. Månget ädelt frö, mången
för lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
