Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brott och straff av professor Frey Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brott och straff.
T den svenska strafflagen av 1864 härskar avgjort
vedergällnings-1 och avskräckningsprinciperna. Dock kan denna lag anses utgöra
ett betydligt framsteg i förhållande till 1734 års strafflag, i vilken
vedergällningen och avskräckningen i deras råaste former voro
rådande. Straffet avser enligt lagen av 1864 mindre att genom
exemplets makt verka på andra, såsom fallet var med 1734 års lag,
under vilkens regim avrättningar och spöslitningar inför
offentligheten hörde till ordningen för dagen, än att ändra
viljebeskaffen-heten hos den felande, göra honom ohågad att upprepa sitt brott.
Det torde böra anmärkas, att de straffrättslärda icke äro benägna
att kalla detta avskräckning utan hellre tala om
(individual)preven-tion; skillnaden mellan denna och den på den brottsliga individen
själv verkande avskräckningen — ty avskräckningen gäller
naturligtvis icke endast allmänheten utan ock i de flesta fall den
brottslige — torde åtminstone i svensk strafftillämpning vara hårfin.
Naturligtvis finnas grunder för lindrande, upphävande och
skärpande av straffet, och dessa äro jämte straflflatituden, som
tilllåter domaren att för samma brott ådöma hårdare eller mildare
straff efter omständigheterna, de enda tecknen till en benägenhet
hos lagen att taga hänsyn till brottslingens person. I huvudsak
ställer lagen för domaren blott uppgiften att konstatera
brottsligheten samt att uppmäta det straffmått, som motsvarar det
ifrågavarande brottets art och grad, att utan att i någon mån bekymra
sig om brottslingens person döma, varefter det, om fråga är om
frihetsstraff, åligger fångvården att återigen utan huvudsakligt
avseende på brottslingens person verkställa straffet enligt föreskrift.
Principen är: samma brott samma straff utan hänsyn till vem som
begått brottet och omständigheterna vid dess begående. Brottet är
utslaget av en isolerad människoviljas isolerade viljebeslut, och
straffet har endast att taga hänsyn till detta viljebeslut, till ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
