Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård, frivillig, av fru Agda Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklig fattigvård. Av mycket stor betydelse i dylikt avseende har
Diakonissanstalten vid Ersta varit; offervilliga unga kvinnor fostras
där systematiskt för sitt kall att bliva fattiga och olyckliga till
hjälp och stöd. I mer än ett halvt sekel har denna
utbildningsan-stalt verkat och vi finna nu överallt i landet, där ett verkligt
fattig-vårdsarbete pågår, någon klok och varmhjärtad diakonissa som stöd
för verksamheten. — Från en i senare tid bildad Diakonanstalt —
vid St. Sköndal nära Stockholm — hava nu de första diakonerna
böijat utsändas och deras betydelse för en framgångsrik fattigvård
blir otvivelaktigt ej mindre. — Elsa Borgs verksamhet i Vita Bergen
i Stockholm har även varit en god skola för en mängd unga kvinnor,
vilka utan en tanke på sig själva velat egna sig åt de fattigas vård.
Den kurs, som där genomgås, är betydligt kortare än kursen vid
Ersta och i motsats till diakonissoma, vilka av anstalten sändas i
platser, som av densamma bestämmes, få Elsa Borgs elever själva
välja sin verksamhet.
Det är naturligtvis ett fåtal som kunna så helt egna sig åt
fattigvårdsarbetet, men en var kan till en viss grad utbilda sig själv
genom studier samt praktiskt deltagande i någon organisations arbete,
under ledning av dem som förvärvat lång erfarenhet. En var borde
ock känna en önskan att så göra, ty frivillig fattigvård åligger i
större eller mindre utsträckning dock alla.
Litteratur:
1) A. O. Stenkula, Om fattigvård, Malmö 1902. 8:o. 234 sid.
sid. 198—204.— Agda Montelius, Samarbete mellan offentlig och enskild
fattigvård. Ser. II, n:r 6 i »Fattigvård och folkförsäkring».
Stockholm, Ekman, 1907, 8:o, 11 sid.
2) Ebba Pauli, Fattigvård o. folkuppfostran. Ser. II, n:r 2 i
»Fattigv. o. folkförsäkring», 1907. 15 sid.
3) Ebba Pauli, Det personliga i fattigvårdsarbetet. Ser. I, n:r
4 i »Fattigvård o. folkförsäkring», 1905. 13 sid. — Agda Montelius,
Välgörenhetens mål och medel. I »Dagny», årg. 1898, h. 1,10 sid. —
F. A. Ek, Huru förebygga fattigdom och nöd? I »Läsning för
hemmet», årg. 12, h. 4—5, 25 sid.
4) Kvinnornas Almanack 1908. Linköping 1907, 8:o.
5) I. TK. Hellman, Bidrag till belysning av fattigvårdsfrågan.
Om den enskilda välgörenhetens ordnande i Uppsala, sid. 76—90,
Stockholm, A. V. Carlson. 1891. 8:o, 92 sid. — F. v. O. årsberättelser
1890—1907 samt »Meddelanden». — Agda Montelius, Den enskilda
välgörenheten och dess ordnande. I »Dagny» årg. 1891, h. 7, sid.
218—231. — Densamma, Om F. V. O. verksamhet. Föredrag vid
föreningens årsmöte 1894. 8:o, 17 sid.
Berörande den frivilliga fattigvården har vidare utgivits:
Fattig-domseländet och dess botande. Några synpunkter och förslag av
En Provinsialläkare. Stockholm, Hökerberg, 1891. 8:o, 35 sidf. —
A. *on Engeström, Om kristlig kärleksverksamhet. Linköping 1902,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
