- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
22

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur »Fiffens» tös fick fästman.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppenbarade sig något gammalt, torrt och visset, som
skulle föreställa en husförestånderska eller trotjänarinna,
som spände ögonen alldeles otäckt i Evangelina, fräste
och småspottade men till slut kom in med kaffe och
smör och bröd och äggakaka och lammalår och »gök»,
fastän det inte var konjak eller ens rom utan endast
»finkelura».

Nå, de åto och drucko. Och så småningom töade
de upp — som alla människor brukade göra, när
»Fiffen» hade haft dem om hand en liten taga och
fått mjuka upp deras ytterhud. Han berättade historier
om den och den och talte om deras kärleksroman.
Och han började fumla med knogarna i sina ögon
och sa, att en sådan roman som hans och nu saligen
i Herranom aflidna Kajsa Britas — ja, det hade väl
knappt funnits i Småland förr, fastän där hade funnits
folk, som både förstått sig på kärlek och gjort vers
om det. Sådana som Linné, som hade varit blomsterkonung
och skrifvit »Axel och Maria», och en biskop,
som hade funnit upp en liten blomma, som hette
Linneja och var uppkallad efter den andre, hvarjämte
han hade skrifvit något om en konfirmation i Skatelöf,
där Kristina Nilsson blef född en gång i världen, hon
som kan sjunga som himmelens änglar.

Han pratade på, så att stackars Kristoffer fick inte
en syl i vädret. Och när de hade lagt in tillräckligt
med lammalår och »stångjärn» — som brännvinet då
för tiden kallades — steg »Fiffen» upp, gick bort till
gamle Kristoffer, lade kärligt sin arm om hans hals,
kysste honom enligt gammaldags sed ljudligt på kinden
och sa:

— Många gånger har jag farit här förbi, men
jag har aldrig kört in — jag visste ju inte så noga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free