Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kluddarens» midsommarsgille. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte gör för stora dumheter eller läser Sveriges rikes
lag bakvändt.
Ni såg kanske aldrig »kladdarens» lilla Selma?
Nej, jag kan tro det, och det är synd om er. För
en gladare och rarare unge har då aldrig ränt i
mellanblå strumpor och buteljgrön kjortel. Hon gick för
resten aldrig — hon sväfvade fram lätt som ett
sommarmoln: Till och med den gamle malätne
pastorsadjunkten töade upp, när han såg henne, och sa en
gång till klockaren, att ingen karl med något så när
mänskliga krafter behöfde riskera att begå mened,
om han inför Herrens altare lofvade att bära henne
på sina händer i alla sina lifsdagar, amen. Men när
den gamle enstöringen slutligen liknade henne vid en
ceder på Libanon, ville inte klockaren vara med längre:
hon var ju ganska liten till växten och inte var hon
tvåtusen år gammal som cedrarna på Libanon skulle
vara, efter hvad där stått i en tidning. Det skulle
klockaren för resten hållit inne med, för följden af
hans lösmynthet blef den, att han därefter fick larfva
till annexförsamlingen, efter han inte fick åka med
pastorn, som inte ville ha en gudsförnekare på sin
skjuts, som han sa. »Att fåglarna i luften flyga
öfver ditt hufvud, kan du inte hindra,» sa han, »men
du kan hindra att de bygga bo i ditt hår.» Han
trodde inte klockaren mer än jämt, för denne var god
vän med klockare Nils Lilja i Billinge, han, som
skrifvit en hel del rysliga böcker. Och så höll han
»Allehanda för folket».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
