Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En pojke för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och tusen gånger till! sa han, bara jag visste
att hon skulle säga nej, när hon menade det. I alla
fall ska jag väl ta och åka ner där en af dagarna
och se, hur de ha det och hur hon tar sig ut, när
hon inte går i gillestass. Jag ska komma tidigt en
morgon och se, hur de då ta mot mig.
Han reste.
När han kom, såg han rent förtjust ut.
— Jag fick syn på henne ute på klöfverfältet.
Hon satt och mjölkade. Jag steg af och gick bort
och pratade med henne. Och se’n gingo vi in i sällskap
bak efter min vagn: jag bar ena mjölkspannen,
och hon den andra. Hon bad mig stiga in, och där
var fint och i ordning, så tidigt det var på dagen.
Jag blef trakterad och vi pratade om en hel del,
både gubben och jag och töserna och kvinnan och
gamla farmor. Och när jag reste, följde hon mig ut,
Ingrid jag menar, och så frågade jag, om jag inte
skulle ha något för jag hade burit mjölkspannen.
Och hon såg så rar ut, skälmungen, när hon sa:
»Du skulle ju haft ’molkedrick’, men jag glömde det
rent. Emellertid har du den till godo till nästa gång!»
Och så sprang hon in.
— Nå, du sa ingenting? frågade jag.
— Det var ju första gång jag var där, sa han.
Se’n har han gjort sig ärende dit många gånger.
Men han har ingenting sagt och jag har inte velat
fråga.
Så i förrgår kom hon min lif farande hem till
oss på sitt gumpahjul. Jag visade henne omkring
öfverallt, och hon fick se alla kreatur och kistor, och
hon tyckte vi hade allting så trefligt och bra.
Se’n satte hon och Harald sig i trädgården och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
