Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörksens gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hos sig i sängen. Och den glädjen kan en ju
unna den gamle skråpuken – han kan ju i alla fall
inte ta det med sig i grafven. Och han kan ju
knappt röra en fena, fast ibland glindra ögonen rent
djäfligt på honom.
Anders stönade, och det rosslade hemskt i halsen
på honom.
– Nu har han snart legat på det sättet ett halft
år – en borde nästan ha hjälpt honom ett stycke
på väg, sa hon.
– Ts, ts! Min hjärtans du! Sådant kommer
alltid surt efter. Hvad gör han oss för ondt, där
han ligger? Kom nu, så gå vi in i kammaren eller
salen – där hör en inte knyst af honom, om han
lefver eller han dör. Så låsa vi dörren – vänta lite:
jag ska ta med en flaska rom. Det är godt med en
tröstetår, när man väntar.
Han tog buteljen, och så gingo de.
Anders ristes af raseri som han haft frossan.
Bilden af hans första hustru stod med ens så lefvande
och klar för honom. Henne hade han utan hänsyn
bedragit – nu mättes honom med samma mått. Åh,
att han skulle ligga så här hjälplös som ett barn!
Han skulle velat vråla som ett vilddjur, men tungan
vägrade att göra tjänst. Han tyckte han ville kväfvas
– – –
Då öppnades dörren sakta. In smög en tarfligt
klädd man med skygg blick och ljudlösa steg. Han
närmade sig sängen och mötte den sjukes glasartade
blick.
– Åh, Herre du gode! hviskade han uppskakad.
Så du ser ut, käre Anders! Och så låta de dig ligga
här utan vård och tillsyn! Känner du inte igen mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
