Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man ska ritas af. Bilder från fotografiens barndomsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det här var ett elände! sa Ingeborg och tog
fram näsduken.
– Hvem hade reda på det? Den djäkeln kunde
kläckt fram det i tide.
– Vi kunna aldrig visa dem för folk – det blir
bara flin.
– Och du, som var så grann – ditt hår stod
som ett skatbo. Du har grant hår, fastän det är lite rödt.
– Det är det visst inte – har aldrig varit rödt.
– Det enda skulle vara – –
– Sa du något?
– Nej.
Lång tystnad.
– Hihihi!
– Hvarför fnittrade du – du tänkte bestämdt
detsamma som jag?
– Hihi – jag kan inte säga det! Men det skulle
förarga det spöket Stina in i ryggmärgen – hon har
sagt hon kan få dig när hon vill.
– Så’nt hår får hon aldrig som du.
– Inte en gång, om hon glödgade sockertången,
som hon smusslar undan om lördagskvällarna.
– Så drifva vi med dem allihop och säga, att vi
ha varit öfverens länge. Det kanske inte var så dumt,
det här – annars hade det nog aldrig blifvit af,
att vi blifvit ett, om inte annars korten blifvit odugliga.
Jöss, det ska bli ett snatter hemma. Men nu gå
vi och få oss en kopp kaffe och snackas vid – vi ska
hålla förlofningskalas på de 25 örena, som jag snöt
»fortigrafven» på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
