Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De förändringar, som af kommitterade föreslagits i 1903 års
förslag, hafva hufvudsakligen föranledts däraf, att kommitterade sökt
starkare framhäfva, att förlikningsinstitutionens anlitande är en fullt frivillig
sak. 1 denna fullkomliga frivillighet hafva kommitterade sett en af
betingelserna för att förlikningsinstitutionen skall kunna fylla sin uppgift.
I syfte att kraftigare häfda frivilligheten hafva, bland annat, uteslutits de
i riksdagen ganska skarpt klandrade föreskrifterna att förlikningsmannen
skulle offentligt kalla tvistande parter till sammanträde inför sig samt,
om någon af dem uteblefve, offentligt tillkännagifva detta. Dessa
föreskrifter hafva ersatts med det enkla och värdiga stadgandet, att, om
parterna underlåta att hörsamma inbjudning till förhandling,
förlikningsmannen skall meddela parterna, att han fortfarande är beredd att medla
i tvisten, därest hans biträde i sådant afseende påkallas. Under
fortsatt arbetsinställelse eller där förlikningsmannen eljes finner sådant
lämpligt, må han jämväl med vissa mellantider förnya sitt erbjudande att
medla mellan parterna.
I det ursprungliga förslaget hade förlikningsmannens uppgift
an-gifvits på det sätt, att han skulle verka för lösning af “tvister mellan
arbetsgifvare och arbetare eller mellan olika grupper af arbetare“.
Förliknings- och skiljenämndskommittén, som föreslagit detta stadgande,
hade motiverat detsamma därmed, att tvister mellan olika grupper af
arbetare kunde såväl till sin innebörd som till sina verkningar vara fullt
jämförliga med tvister mellan arbetsgifvare och arbetare. Samma
re-sonnemang hafva 1905 års kommitterade funnit vara tillämpligt jämväl
på vissa tvister mellan arbetsgifvare. Emellertid anse kommitterade, att
det allmänna saknar anledning att ingripa i tvister vare sig mellan
särskilda arbetsgifvare eller mellan särskilda grupper af arbetare förr, än
dessa tvister utvecklat sig till tvister mellan arbetsgifvare och arbetare,
enär de först då blifva af beskaffenhet att verka störande på
arbetsförhållandet. På grund häraf hafva kommitterade uteslutit orden “eller
mellan olika grupper af arbetare“.
Såsom förlikningsmannens främsta åliggande hafva 1905 års
kommitterade framhäft hans medverkan till biläggande af uppkomna
arbets-tvister. Därjämte föreskrifves enligt förslaget, att förlikningsmannen
jämväl eljest skall gå arbetsgifvare och arbetare tillhanda med råd
och upplysningar i fråga om öfverenskommelser, som afse
arbetsförhållande och äro ägnade att främja ett godt förhållande mellan
arbetsgifvare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet.
Kommitterade hafva här användt andra ordalag än de, som förekomma i
1903 års förslag, där motsvarande stadgande innehöll, att
förlikningsmannen skulle verka för att förliknings- och skiljenämnder, på förhand
upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare,
måtte komma till stånd. Att förlikningsmannen sålunda skulle under
tider af arbetslugn af eget initiativ söka förmå arbetsgifvare och arbetare
till öfverenskommelser om förliknings- och skiljenämnder hafva
kommitterade icke ansett vara förenligt med hans ställning, och
kommitterade hafva med den ändrade affattningen velat angifva, dels att
förlikningsmannen i ifrågavarande afseende skulle afvakta, att hans biträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
