Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
N:r 3. MARS. 1906.
Offentlig arbetsförmedling i Sverige.
Öfverallt och i alla tider måste arbetets organisation vara ett af
de viktigaste föremålen för samhällets omsorger. Det är nämligen af
lika stor vikt för det allmänna som för individen, att denne »kommer
på sin rätta plats i lif vet». Därmed menar man ju, att hvarje person
med hänsyn till sina kroppsliga färdigheter, sin intellektuella begåfning
och öfriga andliga egenskaper är företrädesvis lämpad för vissa slag af
sysselsättningar. Erhåller han sådant lämpligt arbete, blir han till större
nytta för samhället och äfven för sig själf, enär han då får rikare
tillfälle till den utveckling, som är individens uppgift.
Naturligtvis blir det närmast den enskildes egen sak att skaffa sig
en passande verksamhet. Men härvid kunna så många svårigheter
möta, att samhället, som ock är intresseradt i frågan, bör lämna sin
hjälp. Detta kraf på medverkan från det allmännas sida är ingalunda
någon nyhet för våra dagar, utan har i äldre tider gjorts gällande med
fullt ut samma styrka som nu.
Under medeltidens svenska samhällsskick fingo ej individerna
efter behag välja sin verksamhet. De obesuttna arbetsdugliga voro
lagligen förpliktade att antingen taga tjänst hos de besuttna jordbrukame
eller ock ägna sig åt yrkesutöfning i städerna. Hemmansägaren fick
dock ej antaga så många arbetare han själf kunde önska, utan dessas
maximiantal var bestämdt i proportion till hans innehafda skattetal.
Själfva distributionen af arbetskraften skedde då, liksom ännu in i våra
dagar, hufvudsakligen vid marknaderna, hvilka torde hafva uppkommit
lika mycket i syfte att bilda en mötesplats för arbetsgifvare och
arbetare som för att förmedla varuutbyte. Då särskildt städerna
utbildade marknadsinstitutionen till ett medel att från landsbygden draga
arbetskraft, blef densamma ett ständigt tvistefrö mellan de olika stånden
vid riksdagarne.
Skråväsendet, som på ett storartadt sätt reglerade det
yrkesmässiga arbetets anordning och former, ägnade också sin uppmärksamhet
åt denna sida af saken. Skråförfattningarne innehöllo bestämmelser,
som afsågo fördelningen af arbetskraft ej blott inom hvarje särskild
ort utan lika mycket mellan olika orter. Det allmänna tillerkände sig
sålunda rätt att i gemensamt intresse ålägga de enskilde vissa
förpliktelser äfven i fråga om anställning i arbete. Skråväsendet garanterade
Social Tidskrift. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
