Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att det allmänna måste vara redo att gripa in äfven på detta
område för att befrämja individernas och sina egna, i detta fall identiska
intressen. Så har den gamla tanken på offentlig arbetsförmedling åter
kommit till heders och äfven hos oss under de sista åren realiserats i
ganska betydande omfattning. Det är denna gång kommunerna, som
främst tagit saken om hand och sökt att i för vår tids kraf lämpade
former förverkliga arbetsförmedlingens stora uppgift, nämligen att
bereda arbetsgifvare den arbetskraft, de behöfva, och arbetare det arbete,
de önska.
För att i största möjliga utsträckning kunna lösa denna uppgift,
måste de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema organiseras på så bred
basis som möjligt. De måste taga befattning med alla slag af
arbete, för minderåriga såväl som för vuxna män och kvinnor. Inga
af-gifter få hindra tillträdet för de fattigaste och mest betryckta, men å
andra sidan måste all prägel af välgörenhet vara bannlyst. Därför bör
vid anstalternas verksamhet skarpt fasthållas, att den afser att åt
ar-betsgrfvare skaffa bästa till buds stående arbetskraft och åt arbetare
det bästa till buds stående och för dem passande arbete. Arbetames
yrkesfärdighet och andra egenskaper, som äro af vikt för en viss
bestämd sysselsättning, skola främst tagas i betraktande vid anvisandet af
plats. Endast på detta sätt tillgodoser man såväl arbetares som
arbets-gifvares rätt förstådda intressen, och endast under dessa förutsättningar
lära de vilja i längden använda sig af anstalterna.
Välgörenhetssyn-punkten må anläggas af de institutioner, som hafva sådan uppgift, för
de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema får den endast vid i öfrigt
lika omständigheter blifva bestämmande.
Vidare är det alldeles nödvändigt för den offentliga
arbetsförmedlingen, att den får en obestridligt opartisk prägel. Öch det är
härvid ej nog med att opartiskhetens princip proklameras och äfven
efterlefves, utan man måste ock sörja för, att arbetsgifvare och arbetare
verkligen känna sig fullt öfvertygade därom. Detta odelade förtroende
från de närmast intresserade parterna ernås säkrast därigenom, att de
själfva få — genom sina förtroendemän — i anstalternas styrelser
öf-vervaka deras verksamhet. Det är nu en gång så, att arbetare och
arbetsgifvare för närvarande på sina håll äro misstänksamma och stå fientliga
mot hvarandra samt att den väpnade freden dem emellan lätt förbytes
i öppen strid. Vid sådana konflikttillfällen är naturligtvis ömtåligheten
starkast, och förtroendet räcker ej längre än man kan kontrollera
hvarandra. För att emellertid ej endast de två parterna skola oförmedlade
stå mot hvarandra, bör alltid samhället, såsom opartiskt intresseradt,
insätta ordförande och eventuellt någTa andra ledamöter i styrelsen. Dessa
komma sålunda att vid de — i praktiken sällsynta — tillfällen, då
arbetsgifvare- och arbetareintressen på detta område skärpas mot
hvarandra, stå såsom skiljemän. Det har också mången gång visat sig,
att styrelsens sammansättning efter dessa principer gjort den
synnerligen lämplig att fungera såsom skiljenämnd äfven vid andra slag af
konflikter emellan parterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
