Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
N:r 6. JUNI. 1906.
J
Staten och den förestående
rätts-omhvälfningen.
Af Gustaf F. Steffen.
Samtidigt som vi införa följande inlägg i en viktig fråga, om hvilken
säkerligen mycket olika meningar råda, begagna vi tillfället att påpeka att
tidskriften nu liksom förut står öppen för inlägg från skilda synpunkter.
Statens första uppgift som kulturfrämjare är att i hvarje period af
samhällets och kulturens utveckling gestalta rättsordningen samt
maktutöfningen inom nationen och gentemot främmande nationer på
ett mot det uppnådda sociala och kulturella utvecklingsstadiet svarande
sätt. Staten måste i första rummet vara kulturfrämjare i den meningen,
att den sörjer för tidsenliga framsteg på de kulturområden, som staten
med nödvändighet monopoliserar — nämligen rättens, förvaltningens,
diplomatiens och militarismens. Statens hela makt- och
skyddsverksamhet måste skötas på ett kulturfrämjande sätt genom att ständigt
reformeras i öfverensstämmelse med den allmänna social- och
kulturutvecklingen.
En stat med massor af absolut föråldrade, alldeles otidsenliga lagar
om personskyddet, egendomsrättigheterna, egendomsskyddet,
kontraktförhållandena, äktenskapsordningen, arfsföljden, processordningen, den
politiska och kommunala valrätten, finanshushållningen och
beskattningen, förvaltningens organisation, krigsmaktens organisation och
användning inom och utom landet, diplomatiens organisation och ledning
o. s. v. — en stat med en sådan, snarare i antikvitetshänseende än
ur det sociala förnuftets synpunkter “vördnadsvärd* lag och författning
har på ett ytterst kännbart, kanske ödesdigert sätt försummat sin första
och närmaste plikt som kulturfrämjare, sin plikt att befordra det
rättsliga och politiska kulturframsteget.
Att staten på ett i ögonfallande sätt försummar denna sin plikt
mot sig själf, mot samhället och mänskligheten hör dock till den
politiska historiens allra vanligaste skådespel. Rättelse har ju ofta
måst komma genom revolutionsförsök eller fullt genomförda revolutioner
nedifrån samhällets breda, rättsligt misshandlade och politiskt vanlottade
lager. Möjligheten till en sådan samhällsfarlig konservatism hos staten
Social Tidskrift. ic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
