Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografisk och historisk orientering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däggdjur än skogsråttor och av fågelvärlden endast
skogsduvan och skogshönan, pappegojarterna Ka-Ka och Kea, den
vinglösa Kiwi och den nu utdöda jättestrutsen Moa. Rikligt
med fisk funno de dock och utgjorde, jämte vissa rötter och
vilda vegetabilier, deras huvudsakliga föda under deras första
tid i det nya landet. Hjälpligt kunde de alltså föda sig, men
kampen för tillvaron blev betydligt hårdare för dem här än
i »Hawaiki» — brödfruktsträdens hemland.
Så småningom satte det hårdare klimatet och
levnadsättet en ny yttre prägel på immigranternas avkomlingar,
liksom ock landets naturförhållanden danade fram en efter
dessa avpassad ny religiös kult.
Då de togo sitt nya hemland i besittning, trodde de,
liksom andra polynesier, på en god och en ond andemakt. Maori
kallade den gode överpotentaten Atua, som hade sin
hemvist i molnen, och den onde Ute, som höll till i vissa
flodutlopp, havsvikar, vulkaner och skogar. Som i alla tider varit
fallet med jordens vilda folkslag, respekterade maorierna den
onda anden mest. Det nya landets storslagna natur, med
dess vulkaniska under och mäktiga urskogar samt rikedomen
på små och stora vattendrag, befrämjade kraftigt
Ute-kulten. Med den ytterligt livliga fantasi, detta folk var i
besittning av, blev Ao Tea Roa slutligen ett idealland för den onda
makten. (Utes regioner voro tapu, [1] och här uppstod därför
en aldrig sinande källa till maorifolkets självplågeri och
konflikter i samlivet, genom fantasien och vidskepelsen
framskapad och sedan vidmakthållen ända till sena tider.
Stolta, tappra, glättiga, lättrörliga och fantasifulla, men
mot sina fiender grymma voro dessa naturbarn, där de under
350 år, i lycklig okunnighet om den övriga världen, framlevde
sitt primitiva liv i sitt avlägsna örike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
