- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
47

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. »Boyd»-massakern 1810.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avlöpte väl och fartygets befälhavare höstade in en liten
förmögenhet. Han ämnade nu göra på samma sätt, och hade
dessutom tagit några passagerare ombord för landsättning
i Hokianga.

Bland passagerarna befann sig även en ung maori, sonen
till en rangatiraroa eller överhövding. Under fyra års tid
hade han som sjöman tjänat i engelska skepp för att få lära
engelska språket och få se sig om i andra länder.
Ynglingens maorinamn var Tara, men under sin tjänstetid ombord
gick han under namnet »George». I Sydney måste han på
grund av sjukdom lämna det fartyg, han befann sig ombord
på, och beslöt sedan han tillfrisknat att resa hem till sin
stam med första lägenhet, som kunde yppa sig. Då han så
fick veta, att Thompson ämnade sig till Nya Zeeland,
anmälde han sig som passagerare och blev genast beviljad
passage, varvid han kontant i förskott betalade £ 3.— i
passageraravgift.

Efter att ha varit till sjöss någon dag, blev George kallad
akterut och befalld att gå i arbete som besättningskarl.
Förgäves påminde ynglingen den brutale Thompson om, att han
ej tillhörde besättningen och att han betalt sin resa. Då
detta ej gjorde något intryck på kaptenen, tillade George,
att han var son till en överhövding i sitt land, där en skymf
aldrig blir ostraffad
. Men resultatet av denna appell blev,
att George bands fast vid nagelbänken och pryglades till
dess han blev vanmäktig — men ej ett ljud av klagan kom
över hans läppar. – –

Men denna, för en blåblodig maori högst nesliga behandling
skulle emellertid bli ödesdiger för alla de vita ombord.

Redan innan George’s sår voro läkta gick han självmant
till arbete med besättningen, och låtsande sig vara
fullkomligt stukad fick han komma till tals med Thompson. Han
omtalade för denne, att han kände väl till största delen av
Nordöns kuster med inseglingar och djup, och visste även
var det fanns präktig skog att få »för billigt pris». – –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soderhav/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free