Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. J Ruakaka år 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själva, funno vi de ledande personligheterna vara:
Underhövdingen Hini och hans hustru Ani. De inbjödo oss att sitta
ned hos sig och omtalade, att de ämnade resa till
"Kungalandet" för att hälsa på anförvanter, som nödgats fly dit
undan myndigheternas räfst efter det sista Hau Hau-upproret.
Åsynen av fru underhövdingskan Ani fyllde mig med
sannskyldig respekt. Hon var stor och tung som en barkass, med
bröst som försvarliga matsäckspåsar, hängande under ett
kattunhölje, tillräckligt stort att göra en luftbalong av.
Hennes ännu blåsvarta hår och dito ögon voro emellertid
acceptabla från skönhetssynpunkt sett. För övrigt hängde en kort
kritpipa i gipen på hennes oerhört breda gap. Och då hon
tog denna ur mun och yttrade sig, lät det som ett avlägset
åskmuller.
Gubben Hini var en slående kontrast till sin gumma; han
var en vithårig mumie, vars revben man utan stort besvär
kunde räkna; ansiktet — vars konstnärliga tatu-mosaik
måhända för ett halvt sekel sedan tjusat maoriwahines — var
ett förtorkat konklomerat av rynkor och tatumönster. Även
han rökte — men intensivt som ett lokomotiv.
Tom Coole, som kände till honom förut, omtalade att Hini
var en gammal kannibal, som på 50-talet blev omvänd av en
katolsk missionär. En tio år senare blev han bekant med
den första Hau-Hau-profeten: Te Ua, och denne galning
förvred Hinis hjärna, såväl som så många andras. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
