- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
142

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Färden går över det smala näset, där nu ett nät av
spårvägslinjer sträcker sig ned till Onenunga — Aucklands
västkusts hamn. För 30 år sedan var här endast tilläggsplats för
en liten ångare, som gick till och från Wellington och små
kusttradande seglare; nu finna vi platsen förvandlad till en
av landets livligaste hamnar. Från en terrass, liggande över
hamnen, ha vi en god överblick av det vulkaniska landskapet,
som för tidsåldrar sedan omfamnats av lavaströmmar, av
vilka ännu mäktiga band ligga i dagen, sträckande sig ut i
havet, synliga vid ebbtid. Större delen av de 61
"eruptionspunkterna" — de f. d. skorstenarne, ledande från jordens
innandöme — äro härifrån synliga och förtälja om, att här, där
vi nu stå, har det någon gång i tiden "osat hett".

Vi avlägga sedan ett besök å Mount Eden, en annan av de
dominerande punkterna. Här uppe ligger tukthuset och några
andra "offentliga institutioner", som vi nu ej ha tid att bese
eller önska syssla med, ty solnedgången stundar, och ett
praktfullt, färgmättat panorama rullas upp. Över den
nedanför liggande stadens tornspiror och hustak sprider sig ett
gyllene skimmer, Haurakigolfens små holmar och hamnens
många vattenspeglar, endast krusade av en sakta bris, ligga
glittrande likt opaler, växlande i mörkare och ljusare
färgnyanser. De fjärrbelägna bergshöjderna, med Rangitotos
vulkankägla mäktigast framträdande, äro draperade med ett
band liknande i färg bröstfjädrarne på urskogens
"Kakarika". Så småningom flyter det fram och närmar sig staden
alltmer och insveper de gröna kullarne i ett violett flor, som
sedan sänker sig ned över staden och hamninloppet — en
delikat vision. Man blir andaktsfull under dessa solens
ves-perceremonier —. Men så återkallas vi till det materiella, då
magen grymtar, och vi bege oss hem till den väntande hotell-

här skulle koloniens huvudstad ligga. Visserligen fick Auckland 20 år
senare avstå titeln »huvudstad» till Wellington, då regeringen flyttades dit,
men Auckland är dock fortfarande N:o 1 i innevånarantal, handel och sjöfart.

Förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free