Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baträdet ett kvinnoskratt som var ett älskogsskri,
medan bakom honom en barbent pys leddes hem
till bädden av en smågrälande japanesisk barnpiga.
Nu smälte de sjungandes röster samman i en mjuk
och smältande hawaiisk kärlekssång, officerarna och
damerna skymtade förbi glidande fram i varandras
armar över dansbanans tiljor. — Ännu en gång
hördes kvinnoskrattet från algarobaträdet.
Allt detta väckte endast missnöje hos Percival
Ford. Han irriterades av kvinnans älskogsskratt,
av kanotstyrarens mot en vit h o 1 u k o lutade huvud,
av paren som vandrade på stranden och av de
dansande officerarna, av dessa röster som sjöngo om
kärlek och av sin bror som sjöng bland de andra
under h a u-trädet. Mest av allt retade honom kanske
kvinnans skratt. Genom hans huvud virvlade en
ström av underliga tankar. Han var ju Isaac Fords
son, och vad som kunde hända Isaac Ford, kunde
ju möjligen hända också honom. Han kände en
rodnad bränna på sina kinder vid denna tanke
och greps plötsligt av blygsel. Han slogs av
förfäran vid tanken på sitt eget blod. Det var som
om han fått veta, att hans fader varit spetälsk,
och att hans eget blod måhända bure smittofröet
till denna fasansfulla sjukdom. Isaac Ford,
Herrans upphöjde stridsman — en skrymtare! Vad
var skillnaden mellan honom och en vanlig
äventyrare ? Det stolthetens hus, som Percival Ford
byggt upp, ramlade i spillror över hans huvud.
Timmarna gingo, militärerna skrattade och
dansade, den infödda orkestern fortsatte att spela, men
Percival Ford grubblade ännu och brottades med
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
