Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå och säg den där karlen att jag vill tala vid
honom», sade han, pekande på Joe Garland. »Säg
till honom att han kommer nu genast.»
Joe Garland kom och stannade ödmjukt på flera
stegs avstånd, nervöst fingrande på sin medförda
guitarr. Ford bjöd honom icke sitta ned.
»Du är min bror», sade han.
»Nå än sen, det vet ju var och en», svarade Joe
i förvånad ton.
»Ja, det sägs så», svarade Ford torrt. »Men jag
visste det inte förrän i afton.»
Halvbrodern avvaktade, tämligen obehaglig till
mods, vad Ford härnäst skulle säga, medan denne
helt kallblodigt genomtänkte sin nästa replik.
»Kommer ni ihåg första gången jag kom i skolan
och gossarna doppade mig», frågade han. »Varför
tog ni parti för mig?»
Halvbrodern smålog förläget.
»Var det därför att ni visste det?»
»Ja, det var därför.»
»Men jag visste det inte», sade Ford i samma
torra ton.
»Jaså», svarade den andre.
Åter tego de en stund. Tjänarna började släcka.
»Nu vet ni det», sade Joe helt lugnt.
Percival Ford rynkade ögonbrynen. Betraktade
därpå den andre med en mönstrande blick.
»Hur mycket vill ni ha för att lämna ön och inte
komma igen?» frågade han.
»Och inte komma igen ?» stammade Joe Garland.
»Det här landet är det enda jag känner till. Andra
länder äro kalla. Jag känner dem inte. Här har
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
