- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1816 /
134

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 134 —

tog det, under den Önskan att det matte försänka mig
i en evig dvala, och insomnade. Vid midnatten
vaknade jag, och fann mig alldeles ensam; man hade
förmodligen räknat på en långvarigare sömn. Det var
fullkomligt mörkt, lampan var slocknad, och en djup
tystnad rädde omkring mig. Hastigt hörde jsg dessa
ord ifrån höjden: Älskade du då så högt din Carolina?
och i det sarnma såg jag vid skenet af en blixt en
hvit skepnad med stora vingar, som sväfvade öfvar
min säng. — Hvem är du? frågade jag.— Din
Skyddsängel. — Hvad vill du då. Du har låtit mrn
ilska-rinna dö; kommer du att ge mig henne tillbaka? —
Nej, men att föra dig till henne, om du så vill. —
Om jag vill! kom fort. — Jag gnuggade mig tre
gånger i ögonen; jag trodde att jag ännu sof, men
jag fann att jag var alldeles vaken. Jag ville röra
vid skyddsängeln, men mina händer kände ingenting.
Dygden belönas öfverallt, sade ban; din Carolina
finnes i alla Paradiser i verlden; i hvilket paradis vill
du träffa henne? — I de Gamles Elysé, svarade jag,
och steg upp med Ängeln i en flygande vagn, i
hvil-kon vi foro hastigt som en blixt genom luften, till
dess plötsligen jorden öppnade sig under oss, och
tillslöt sig åter. Här är Elyséri, gå och sök din
Carolina, sade Ängeln och försvann.

Jag stod ännu och öfvervägde, huru jag skulle
finna henne, då hon kom springande ernot mig med
öppna prmar. Jag ville trycka henne till mitt hjerta,
men jag omfamnade blott en skugga. Carolina
suckade; hon kände smärtan häraf så väl som jag; vi satte
oss under ett myrtenträd, och hennes ljufva röst
förtjuste mig som fordom; men när jag, bedragen af
denna älskade röst, ville fatta hennes hand, och trycka
den till mina läppar, ack! det var blott en skugga!
och hvad är skuggan för en älskare! Tantals straff
kunde ej jemföras med mitt. Skyddsängeln stod åter
framför mig. Du har nu sett henne, sade ban; vi måste
Ster fara. — Ack, hvad du bedragit mig, »varade jag;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1816/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free