- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1816 /
206

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*o6

varande, ofBn öfver det tillkommande, och afunden,
som gör dem liknöjda for allt det goda de njuta, sä
länge de se andra njuta mer.

Menniskan är så oräuvis emot Försynen, att hon
föraktar hennes skänker, och känner deras värde först
då, sedan odet beröfvat henne dem. Hon vet aldrig
alt rätt skatta annat än det goda hon förlorat.
Hertigen af * * *, som under bela Revolutionen stannat
i Frankrike, hade genom ett underverk bibehållit all
sin förmögenhet. Flere af hans vänner, som under
samma lid blifvit ruinerade, kommo, sedan de
återvändt till sitt fädernesland, att lyckönska honom
deröfver, men funno honom mindre glad, än de trodde
honom böra vara. De gingo alt spatsera med honom.
Vid en dam stannade de, och beundrade de stora och
sköna karpar, som der visade sig. "Ack, utropade
Hertigen med en djup suck, jag hade sextio sådana
karpar, man har röfvat femtio ifrån mig, jag äger blott
lio qvar. Hvad olyckor och förluster medför ej en
Revolution!"

Hos de gamla Folkslagen och 1 våra egna förfäders
tid ansågs styrkan för en dygd, och känslofullheten
för en svaghet. Man hade ej nog elak tanka om
sina medmenniskor, för att tro någon kunna vara
liknöjd för sin makas, sina barns, sina föräldrars eller
vänners olyckor, sjukdom eller död; man behöfde
således ej öfverlemna sig åt en ytterlig sorg, för att
öfvertyga verlden om sin känslofullhet. Tvertom
bemödade man sig att dol ja sin smärta, för att visa sig
vara stark, och Religionen och Filosofien gåfvo
samfäldt menniskan denna fasthet och jemnhet i
karakteren , som utgör den sanna vishetens kännetecken.
Nu för tiden är det helt annorlunda, och den som ej
bär sin sorg till allmäni åskådande, anses
utomordentligt hårdhjertad och känslolös. Långt ifrån att
förvara sig emot känslofullheten och taga sig i akt derför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1816/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free